De oroade sig för honom, eftersom han inte visat sig på länge. Han gick inte någonstans och gjorde inte någonting. De ringde honom, telefonen surrade, ingen svarade. Tills plötsligt luren ljudlöst lyftes i andra änden.
”Hallå? Det är vi, dina vänner.”
De kände tystnaden, stel, gravlik, som slingrade genom luren och krypande kramade deras hjärtan så att de knappt hann lägga på. Sedan ringde de honom aldrig mer.
Översättning: Lova Meister