Han drömde att han tilldelades en uppgift. Under en dag fick han använda 322 ord, inte fler. Han vaknade tidigt, när det ännu var mörkt, och funderade på vilka ord det var. Han visste inte och försökte somna om. Varför just han?
Senare på dagen märkte han att han upprepade sig, använde samma ord flera gånger. En sådan lyx kunde han inte tillåta sig, med en så begränsad daglig ranson ville han måna om språklig variation. Han oroade sig lite för att inte kunna uttrycka alla sina behov men lärde sig snart att göra en exakt bedömning så att han inte skulle behöva överskrida den givna mängden ord.
Sedan slog det honom att de 322 orden måste gälla åt båda hållen – inte mer, men inte heller mindre. Han fick se upp så att han inte tystnade i förtid. Klockan var sju på kvällen och han hade bara använt 105 ord, men hade ingen att säga något till.
Han ringde till en telefonoperatör på en gratislinje. Han pladdrade på och kom upp till 300 ord, men sedan fanns inget mer att prata om, så han lade på.
Han gick ut. Det var öppet i dygnetruntaffären. Han kunde inte expeditens språk, gick hem igen och satte på teven. Han upprepade vissa ord och nådde utan problem upp till den föreskrivna mängden.
Han gick och lade sig nyfiken på nästa uppgift.
Översättning: Tora Hedin