Skip to main content

Benjamin Tuček: Drömproblem

Jag dricker upp den hundratjugoandra koppen kaffe och tänder den trehundrafemtonde cigaretten. Jag sitter här i oasen och får inte somna, för jag har ett allvarligt problem med drömmar. Flygande drömmar. Jag flyger iväg till en plats och vaknar där. För det mesta är det inget problem att komma hem igen genom att ta en buss, ett tåg eller lifta, men jag har redan flugit ända till Polen en gång och nu har jag hamnat i Sahara. Jag dog nästan av törst, trots att jag gick och lade mig hemma i räddningsoverall med pass och ryggsäck fastsurrade vid ena armen. Vad skulle jag ta mig till på Mars? Jag har inte sovit på tolv nätter, men nu förlänger månen kokospalmernas skuggor igen. Jag hör mina egna snarkningar, och här som det i vanliga fall skulle kunna vara så vackert.

Översättning: Lova Meister

Benjamin Tuček: 322 ord

Han drömde att han tilldelades en uppgift. Under en dag fick han använda 322 ord, inte fler. Han vaknade tidigt, när det ännu var mörkt, och funderade på vilka ord det var. Han visste inte och försökte somna om. Varför just han?
Senare på dagen märkte han att han upprepade sig, använde samma ord flera gånger. En sådan lyx kunde han inte tillåta sig, med en så begränsad daglig ranson ville han måna om språklig variation. Han oroade sig lite för att inte kunna uttrycka alla sina behov men lärde sig snart att göra en exakt bedömning så att han inte skulle behöva överskrida den givna mängden ord.
Sedan slog det honom att de 322 orden måste gälla åt båda hållen – inte mer, men inte heller mindre. Han fick se upp så att han inte tystnade i förtid. Klockan var sju på kvällen och han hade bara använt 105 ord, men hade ingen att säga något till.
Han ringde till en telefonoperatör på en gratislinje. Han pladdrade på och kom upp till 300 ord, men sedan fanns inget mer att prata om, så han lade på.
Han gick ut. Det var öppet i dygnetruntaffären. Han kunde inte expeditens språk, gick hem igen och satte på teven. Han upprepade vissa ord och nådde utan problem upp till den föreskrivna mängden.
Han gick och lade sig nyfiken på nästa uppgift.

Översättning: Tora Hedin

Elsa Swensons stipendium 2011

Elsa Swensons stiftelse vid Umeå stadsbibliotek har tilldelat Tora Hedin 2011 års stipendium för att hon under lång tid arbetat med att göra den tjeckiska litteraturen och kulturen mer känd i Sverige.
I motiveringen står det: ”För ett levande kulturliv är det livsviktigt med impulser utifrån, inte bara från stora och välkända kulturer utan också från mindre språk- och kulturområden: Tora Hedins insatser som översättare, forskare och lärare ger viktiga bidrag till en rikare svensk och europeisk kultur.” Prisutdelning sker lördag 19 mars kl 11.00 i samband med Littfest 2011, då Tora också kommer att hålla ett seminarium med titeln ”Aspekter på litteratur i Europa – översättning från små språk”.

Vi gratulerar till en synnerligen välförtjänt utmärkelse och ser fram emot ett spännande seminarium på årets Littfest i Umeå! Mer info om evenemanget här!

Ajvaz förvaltar arvet efter Kafka

”Ajvaz fullföljer mästerligt den tradition från Kafka och framåt som egensinnigt vrider till världen och öppnar nya dörrar till verkligheten. En annan stad är mycket läsvärd”, skriver Bo W Jonsson i sin recension i Borås tidning. ”En annan stad från 1993 är hans svenska debut i en vad det tycks föredömlig översättning av Tora Hedin. Romanen är för övrigt en i raden av samtida tjeckisk litteratur som det unga förlaget Aspekt låter översätta och ge ut – en lika uppskattad som lovvärd kulturgärning.”
Läs hela recensionen här.

Benjamin Tuček: Tidtabellen

Hon låg bredvid sin man när telefonen ringde. Det var tidigt på morgonen, solen hade knappt gått upp och bara ett grått sken österifrån trängde in i rummet. Hon lyfte luren.
”Fem och femtiofem, sex och arton, sju och tjugofem, åtta och tio, nio och tjugotre…” sade en mansröst tydligt.
Hon dolde luren i handen och tittade bredvid sig. Hennes man låg med ryggen vänd mot henne och snarkade. Hon tittade närmare på honom och tänkte på hur länge han hade legat så. När hon åter tryckte luren mot örat fortsatte mansrösten:
”Tolv och femtiotre, tretton och arton…”
Hon lade på luren, steg tyst upp och gick ut ur rummet. När hon kom tillbaka hade hon klätt på sig. Tyst öppnade hon garderoben och tog fram sin kappa och resväska. Försiktigt kysste hon sin man.
”Ska du redan gå?” mumlade han halvsovande.
”Ja.”
Hon gick längs perrongen med väskan i handen och steg på tåget. Knappt hade hon satt sig förrän det åkte iväg. Utanför fönstret for landskapet förbi och hon somnade. Hon var tvungen att åka länge, hela dagen, innan hon steg av. Hon var i en fullkomligt främmande stad. Ingen väntade på henne. Hon gick igenom stationshallen och försvann ut på gatan.
Hon knackade på och steg in. En främmande man stod vid spisen och lagade mat. Hon omfamnade och kysste honom. Han tog resväskan och bar in den i sovrummet.
”Hur var resan?”
De väcktes av telefonen. Mannen lyfte luren.
”Sex och femtio, sju och trettio…”
Mannen räckte luren till kvinnan.

Översättning: Mats Larsson

Tjeckien i fokus för nytt förlag

bocker_montage

”Det är en spännan-
de blandning av lik-
heter och skillnader Aspekt förlag bjuder på i första givens tre romaner. Nog finns här något intresse-
väckande tjeckiskt att upptäcka, om man så föredrar en lågmäld spökhistoria från Berlins undergrundscen, den lyhört skildrade ansträngda relationen mellan far och son, eller en mustig tripp ned i stadens virvlande undermedvetna någonstans där bibliotekets mörka vrår slagit rot och bildat en djungel.” Läs mer i Kristianstadsbladets recension här!