Hon låg bredvid sin man när telefonen ringde. Det var tidigt på morgonen, solen hade knappt gått upp och bara ett grått sken österifrån trängde in i rummet. Hon lyfte luren.
”Fem och femtiofem, sex och arton, sju och tjugofem, åtta och tio, nio och tjugotre…” sade en mansröst tydligt.
Hon dolde luren i handen och tittade bredvid sig. Hennes man låg med ryggen vänd mot henne och snarkade. Hon tittade närmare på honom och tänkte på hur länge han hade legat så. När hon åter tryckte luren mot örat fortsatte mansrösten:
”Tolv och femtiotre, tretton och arton…”
Hon lade på luren, steg tyst upp och gick ut ur rummet. När hon kom tillbaka hade hon klätt på sig. Tyst öppnade hon garderoben och tog fram sin kappa och resväska. Försiktigt kysste hon sin man.
”Ska du redan gå?” mumlade han halvsovande.
”Ja.”
Hon gick längs perrongen med väskan i handen och steg på tåget. Knappt hade hon satt sig förrän det åkte iväg. Utanför fönstret for landskapet förbi och hon somnade. Hon var tvungen att åka länge, hela dagen, innan hon steg av. Hon var i en fullkomligt främmande stad. Ingen väntade på henne. Hon gick igenom stationshallen och försvann ut på gatan.
Hon knackade på och steg in. En främmande man stod vid spisen och lagade mat. Hon omfamnade och kysste honom. Han tog resväskan och bar in den i sovrummet.
”Hur var resan?”
De väcktes av telefonen. Mannen lyfte luren.
”Sex och femtio, sju och trettio…”
Mannen räckte luren till kvinnan.
Översättning: Mats Larsson
“Himmel under Berlin är underground, med tjeckiskt tonfall, vilket bland annat kan innebära en lekfullt absurd humor och en desillusionerad lätthet, snuddande vid ironin. Boken är en underhållande, även tankeväckande Centraleuropeisk ingång till modern tjeckisk litteratur.” Läs hela recensionen i Tidningen Kulturen 
“Föräldrar och barn är skarpsinnig, intellektuell och sällsam. Hakl är naken och orädd i behandling av både språk och tematik.” Läs hela recensionen av Föräldrar och barn i Tidningen Kulturen 