Okategoriserad

Han ställde sig framför spegeln i badrummet men kunde inte se sitt ansikte i den. Snopen såg han sig omkring, som om han letade efter sitt ansikte någon annanstans, och tittade på nytt i spegeln. Fortfarande fanns han inte där. Han visslade högt och gick ut ur badrummet. Barnen höll redan på att äta frukost och sa god morgon till honom. De var väluppfostrade och ganska så självständiga. Innan de gick till skolan märkte de ingenting. Han gick tillbaka in i badrummet. Inte heller nu kunde han hitta sitt ansikte i spegeln. Förvirrad stod han och trampade. Hans hustru kom in, sköt försiktigt undan honom och började borsta tänderna. Han tittade på hennes ansikte i spegeln. Hon hade åldrats, slog det honom. Hon bara mumlade något, sköljde munnen och gick sur ut. Han stod och trampade igen. Han stirrade på ansiktet i spegeln. Hustruns ansikte hängde där som en kvardröjande bild och betraktade honom. Hans eget ansikte saknades fortfarande. Det går kanske över, tänkte han när han hörde hennes röst och dörren som slog igen.

Översättning: Mats Larsson

Han vaknade på natten, trevade efter hustrun vid sin sida men famlade i tomma intet. Bredvid honom i sängen gapade en mörk, djup grop. Han riktade lampan ner i den utan att se botten. Det värsta var att gropen började dra honom till sig så fort han tänkte på hustrun. På samma sätt som den starka virvel som uppstår när ett fartyg sjunker drog den till sig allt inom räckhåll. Lika stor som en ångare hade hon ju inte varit, tänkte han förvånad över kraften i suget. Han kände hur lakanet åkte iväg under honom och tog tag i sänggaveln för att inte glida efter täcket ner i det avgrundshål som öppnade sig i hans sovrum, när även sängen försvann i mörkret. Han försökte att inte tänka på hustrun, lyckades med det en stund och fick ett bättre grepp om elementet. Men i ett ostädat hörn på golvet låg ett av hennes hårspännen, och denna lilla bit materialiserat minne fyrade av sin laddning. Han märkte hur all inredning i rummet for förbi honom, och sedan försvann även rummet i gropen. Tillsammans med rummet, lägenheten och kanske huset också, tillsammans med alla grannarna, hela gatan och förmodligen även hela staden och världen, där de en gång levt ihop, föll han genom mörkret. När han nådde botten, mjuk och fuktig som ett träsk, klibbig och stinkande, slog det honom att det inte var så farligt. Gropen var inte så djup som den sett ut. Hålet var i själva verket ganska grunt. När han tagit sig upp igen skulle han kanske tacka henne för att hon gått sin väg utan onödiga scener och lämnat honom i fred.

Översättning: Mats Larsson

Vi är väldigt glada över att i samarbete med det tjeckiska förlaget Labyrint kunna publicera ett urval av Benjamin Tučeks noveller i svensk översättning på vår hemsida. Tuček debuterade som författare 2009 med novellsamlingen VKV – velmi krátké vlny (UKV – ultrakorta vågor). Boken innehåller 75 mikroberättelser som med en nypa svart humor och en cynisk underton ger uttryck för det absurda i tillvaron. Det kommer att dyka upp tio mikronoveller här under det kommande året, så håll ögonen på vår blogg och följ med på en litterär resa genom Benjamin Tučeks universum!